Vilsevals?

Tänkte jag skulle ta och förklara varifrån det underliga namnet Vilsevals kommer...

Det var en gång en prettopoetisk tonåring vid namn Anna-Karin (all likhet med författarinnan av denna block är ren och skär tillfällighet). Hennes yrke var förutom högstadie- & gymnasiestudier att dricka te på Luddes (vilket hon var en sann mästare på), sparka i löv och drömma om att vara en igelkott/mumintroll (för att få övervintra i nån skön säng med 15 extrakilon mat i magen), spana på likasinnade 'svåra' människor med svarta ringar under ögonen och allt för mycket tobaksrök i de rosa lungorna. Hon tyckte om poesi. Det passade liksom hennes svåra och komplicerade själ, och beskrev hennes innersta demoner och ängslor (nu 10 år senare vet hon att det nog var i yogan hennes ängslor hade sitt ursprung, eftersom vi alla vet att yoga är livsfarligt, manar fram demoner och ångest...).

Hursomhaver, hon lugnade sina innersta svara monster och det gråtande skrikande kärlekshungrande klumpen i magen med poesi. Det mesta är prettopoetiskt och halvpinsamt, men efter att ha accepterat och börjat älska den där livrädda fjorton/femton/sexton åringen den här sommaren tycker jag ändå att mina gamla dikter (som är hastigt och snett nerplitade på baksidan av nåt kvitto eller på en tidning...) är både vackra och beskrivande för en period i mitt liv. Ack tonårsangst, adjökens och kom aldrig mer tillbaks, jag motar iväg dig med sopkvast!! 

vilsevals

Tappade bort dig nångång i vintras
en gnisterkall januaridag
en fuktig majmorgon
och i junis blomsterprakt.
Tappade bort dig i löven som föll på hösten
i novembers första snöflingor

kom du vilse i livet?

punk(t).