I have always enjoyed writing, and loved writing essays, novels, poems and diaries (I have a suitcase full of diaries!). However, I have never had the confidence to actually try writing for a career, or for some extra money, even though plenty of people have told me I should give it a go. But thanks to new found confidence and a brilliant friend and Culture journalist I decided to give it a go, and found it amazingly stimulating, it was fun, creative and therapeutic! I talk so so much, and putting my erratic thoughts onto paper rather than words every now an again saves both the outside world from crying in agony over my verbal diarrea, as well as gives my over strained voice a little rest. My first column was published last Sunday in the local paper, and I am SO very proud and happy about it! For the first time in a long long time I read it over and think 'Damn girl, this is pretty good!'. Unfortunately for english speakers it is in swedish, and translating it would just be way too much effort....
Sex(ism) in the City?
Är det endast jag som blir hemskt provocerad av faktumet att medlemsskap i vissa klubbar och organisationer hänger på din biologiska anatomi? Jag talar nämligen om exklusiva finlandssvenska herrklubbar som vägrar mig klubbmedlemskap pga att jag är kvinna. I ordningsreglerna omnämns visserligen inte könskraven, men det nämns att “styrelsen eller klubbmästaren äger meddela vid vilka tillfällen fruar, fästmör och eventuellt andra personer får medtagas till klubben”. Så det framgår alltså med klar tydlighet att jag endast är välkommen som fru eller fästmö. Ibland.
Så vitt jag har förstått består inträdeskraven av att du A.) kan spela biljard (spelar gör jag, huruvida duktigt kan diskuteras) B.) är finlandsvensk (japp) och C.) kan dricka whiskey som en hel karl (dricka kan jag, och med mångårig erfarenhet bakom baren kan jag till och med räkna upp rätt många scotch och irish whiskeyn på rak arm).
Sen har vi ju den här lite trixigare faktorn, att du ska ha 'rätt' biologisk anatomi och kromoson uppsättning, och det är där jag ryker i kvalningsprocessen. Jag har bestämt försökt hävda att på de sex veckor som tillbakaflyttad Jakobstadsbo har jag lärt mig att; köra båt, armera, gjuta betong OCH skjuta luftgevär – och det tycker jag borde vara karlakarligt nog för att i alla fall få bli hedersmedlem! I ärlighetens namn är jag inte så hemskt sugen på att diskutera whiskey sorter i mer än fem minuter, det är nämligen inte medlemsskapet i sig som lockar så mycket, utom faktumet att jag inte KAN bli medlem. Det är en princip sak helt enkelt. Och är det något jag tycker om så är det principer! Jag har fått motargumenten att “ni [läs människor av det kvinnliga köner] ju har Martha föreningar och syjunttor”, men det gills inte riktigt för mig. Inget ont ord om vare sig Martha eller syjunttor, jag tycker både låter rätt trevliga, men tänkt om jag mycket hellre vill spela biljard och röka cigarrer?
Dessutom har jag funderat på hur pass strikta de genetiska inträdeskraven är? Det finns ju faktiskt en hel drös människor som av olika anledningar inte identiferar sig med varkendera könet, utan väljer att vara 'queer' istället för 'man' eller 'kvinna'. Och dessutom finns det en till drös människor som är mer eller mindre 'trans'- biologiska 'män' och 'kvinnor' som inte identifierar sig med sitt 'biologiska kön' utan har gått varierande långt i metamorfosen att 'bli' det motsatta könet. Könsopererade eller inte, får en biologisk kvinna som identiferar sig som man bli medlem? Och hur är det egentligen med en man som gillar att klä sig i kvinnokläder? Är det obligatoriskt att könsoperera sig? Frågorna är många.
Så pimut, vad gör vi för att kväsa detta outlidliga könsförtryck? Demonsterar? Bryter oss in i klubblokalen och grafittar sexistiska slogans på väggarna? Lär oss spela biljard? Eller ska vi ta till fiendens triumpkort och bilda en egen klubb? En damklubb så exklusiv att ingen ens vet adressen till klubblokalen, och med en stor biffig bouncer i dörren (som vi inte vet var finns) som kontrollerar självidentifierad könstillhörighet. Inträdeskraven är enkla – du bör kunna lacka dina egna tånaglar, samt vid namn (och efternamn) kunna nämna minst tre av de fyra Sex and the City tjejerna. Dessutom kan tilläggas, för att inte utöva åldersförtryck, att du bör ha stickat minst en tumvante i ditt liv (de obligatoriska vantarna i lågstadiet gills dock inte). Kravet är att du definerar dig som kvinna, men den biologiska anatomin är det inte så kitsligt med. Vi dricker sött rose' vin och diskuterar den bästa tekniken att locka håret, Välkommen!
Nåväl, könsoperation är lite väl drastiskt så jag fortsätter att försöka bli hedersmedlem i herrklubben, och tills det lyckas raljerar jag som Groucho Marx; “Jag vill inte vara med i någon klubb som släpper in en sån som mig!”
Anna-Karin Jylhä
21 Augusti 2011
So long lovers and strangers! (who are only lovers we don't know as of yet)
