Lyckan i Friska Vindar och Stjärnglans - plus Problemet med Kroppen

Jag känner mig lycklig ända in i själen - Jag är tillbaka på 'min' ö.

 (Börja blogginlägget med detta soundtrack..)

Andas ut stel storstadsluft och småstadsluft. Fyller bröstkorgen med frisk kall höstvind och näsan med nyss nedliad vass, sötsalt hav och basturök. Bröstkorgen vidgas långsamt och njutningsfyllt (har plats att göra så i tillräckligt långa joggingbyxor i storlek XL...) och kroppen tar över. Kroppen och sinnena får leda och hjärnan detusentankarna får äntligen en liten semester.

Vaknar kvart före fyra på morgonen och känner efter - jo kroppen är pigg, den vill ut och upp. Sveper in mig i klädvärme och sätter fötterna i gumppare. Och jovisst, gumpparfötterna leder ner mot bryggan lika självsäkert som barfotafötterna. Inget ljus behövs här - fötterna hittar hur enkelt som helst (trägolv blir stentrappa blir stengång blir gräs blir stengång blir bryggträ...det kan jag lita på. Blir det vatten har jag gått för långt/i fel riktning...) Kroppen lägger sig ner med bryggträt i ryggen, blicken upp i stjärnorna och det oändliga. Natten, mörkret, värmen och mentholröken omsluter mig och jag har inte känt mig tryggare någonsin. Den självvalda ensamheten i naturen årstiden natten är vacker, harmonisk och sällsynt.

Vilar sinnet och tankarna efter en underbar men allt för intrycksfull semester. Jag tror att om jag fick (det får jag väl?) leva vid havet jämt skulle jag vara så nära lycklig man kan bli. Vattnet, stjärnorna ovan och årstidernas gång så tätt inpå förankrar mig i världen och mig själv, och ger så mycket mening och rening.

(fortsätt med den här...) 

Lyckan har hängt med in i stugan i värmen och mörkret. Du lyssnar nu på samma soundtrack jag gör när jag skriver det här, vilket känns fint och som att vi har nån slags connection över cyberrymden, och om du är nån av dessa personer; Malin, Mamma, Joel, Heidi, Rosita, Fia, Ida, Soffi, Elin, Sofia - Vi har en connection i riktiga världen ochså! Fint va! Och om Du är nån annan, känn Dig inte glömd, vi har säkert connectat nån gång, eller om inte; Välkommen Hit! Stig in stig på, borsta av skorna tack och häng kappan över stolen. Hatten får Du ha på dig. Vill Du ha en kopp te? (jag har chai, kaneläpple, vanligtsvart, rött, grönt, vitt och Viisasten tee)

(and then this....)

Jag älskar att vara uppe riktigt tidigare mornar, det är som att hjärnan skulle vara så vaken och mottaglig när kroppen vaknar upp av sig själv, utvilad och pigg på nya äventyr! Istället för att känna sig grubblig, överanalyserande och överaktiv är det en nyutsövd, mottaglig och kreativ hjärna i dess plats - och jag föredrar den hjärnan så himla mycket! Jag är så urbota trött på analyserande. Jag är TRÖTT på grubbel och min överaktivitet. Jag vill ha Lugn. Och Ro. Och ingenstans får jag det bättre än här. 

(du har fattat galoppen va?)

Vissa tankar är så fina att tänka, ibland är det skönt att bara låta tankarna styra och ta en dit de vill, men det är jobbigt när det leder in i grubbel och överanalyserande. Jag är en urbota självanalyst, och det gör mig så himla trött och knäsvag ibland, ibland analyserar jag så långt så att jag bara känner mig som rymddamm i slutändan. Och det är ju inte kul. Jag är så himla disconnected från min kropp i mina tankar och min hjärna. Jag tror att det är ett av våra största problem i Väst Världen, att vi har glömt att leva genom våra kroppar och lever enbart eller mestadels genom hjärnan. Nu talar jag inte för alla, men ur egen synvinkel och tänker att nog många känner igen sig....

(Kimya är en hjältinna med knåterburr och smekande röst...)

Jag har starka åsikter och övertygelser, som leder mitt liv och min vardag. Trots att jag aldrig skulle vilja vara nåt annat än Vegetarian, Feminist, IckeStraight, Ickerasist och allt det andra gör det att jag jämt och konstant analyserar mig själv, mina handlingar, mitt språk och min riktning i livet. 


'Har jag den här korta kjolen för att jag vill visa mina ben för män, för att jag tycker om mina ben och vill säga hej fan kolla på mina skitsnygga ben, eller som ett feministiskt ställningstagande för att säga att jag får ha en kort kjol trots att jag inte rakat benen sen jag var sexton men jag är ändå inte ditt objekt och nej du har inte rätt att röra dem om jag inte ger dig tillåtelse till det?'


'Hmmm, betyder det att jag är rasist för att jag tycker att helslöja är kvinnoförtryck? Min feministiska övertygelse tar avstånd från allt som är påtvingat kvinnor, men kan mäns/religionens/kulturens slöjpåtvingande jämnställas med förtrycker i västvärlden att klä sig sexigt, urringat och kortkort för mäns blickar? Och varför är det så svårt att diskutera det här?'


'Shit jag gillar Lady Gaga, fan hur funkar det med min musikideologi?? (major identitetskris följer) Men hej, ser man på, hon skriver sina egna låtar, hon är superinvolverad i HBTQ rörelsen, hon är überpolitisk, hon är helt enormt involverad i sina fans, hon ser ut som ÅttiotalsMadonna & Freddy Mercury's LoveChild, hon bestämmer själv vad hon vill ha på sin kropp, sitt huvud, sitt ansikte, hon visar en positiv och annorlunda bild av sexualitiet som är självdefinierad, stark, modig och högljudd. Hon är kvinna och står för sin sexualitet, sin kropp och sitt skapande. Hon tänker mycket och högljutt och är lika mått ömtålig som råstark. (LG kan du snälla please bli min fru???!)


'Oj vad den här villagrannen-fiskade och rökta abborren doftar så himmelsk gott. Men hjälp, är jag snål på fisk? efter att inte ha ätit fisk (annat än i misstag i utländsk mat och förbannade såser och dressingar) på 12 år?!?! Vad är det Hääääär? Kanske jag kan smaka lite? kan jag? Får jag? Får för vem då, för mig själv, övertygelsen? Nä jag får väl göra vad fan jag vill, jag gör'et! (och jag smakade, och nej det var inte så gott som det doftade och jag ville inte ha en till bit)'


Allvarligt talat har jag såna mentala strider, diskussioner och funderingar nonstop i min hjärna. F*cking Dagligen! Inte undra på att folk tycker att jag är överaktiv och jag inte kräver mer än typ fem timmar sömn åt gången, min hjärna är så överaktiv att det smittar av sig på kroppen, sinnet och lynnet och mina handlingar. (och TRÖTTAR UT!)

(en av världens vackraste musikvideor och sånger...och jag kan äntligen lyssna på den utan att gråta bittertårar. Nu är de lyckliga tårar över hur fin kärleken är- All slags kärlek, inte bara partnerkärleken!)

Ide'n att vi har glömt att leva genom våra kroppar syns överallt i västvärlden;

-i vårt överviktsproblem (vi äter inte med kroppen utan med hjärnan, av fel orsaker och fel saker)

-i vår våldsstatisktik (jo jag vet att våld finns överallt, men typerna av våld och brottslighet växlar, och tex guncrime visar så tydligt på hur disconnected vi är från livet och kroppskonceptet - hur lätt det är att plocka upp en metallsak och avsluta nån annans liv för gott, man behöver knappast ens planera, känna efter och meditera mordet förut, bara att plocka upp vapnet, trycka av och pang!, ditt liv har förändrats för alltid och nån annans liv har slutat)

-i vår depressionsstatistik (jo min teori är att vi är sjuka och deprimerade just för att vi har glömt att leva genom våra kroppar. Istället för att lyssna på instinkten och kroppen och följa den [i allt, beslutet över om du ska ta jobbet, vilken mat du ska äta, hur mycket motion du behöver, om du får ut vad du ska ur ett förhållande...] ska allt rationaliseras, analyseras, motiveras, statistikeras, masseras, diagnostiseras

 och kureras (med piller såklart - vår lilla lilla runda avbild av solen). Men vi ges eller ger oss själva sällan (aldrig?) tid att stanna upp, andas ut, känna efter med kroppen hur det känns/vad vi ska göra. Hur många av oss spenderar inte semestern med oändliga måsten, besök till avlägsna släktingar, hus och gårdsbestyr som är mer måste än njutning? Ta en break kan man göra i vardagen, hela tiden! Gå ut i skogen på lunchen (du behöver bara en kvart), stäng av tv'n och gå ut på en promenad istället, eller sätt dig på balkongen och dofta på vinden, ta trapporna istället för hissen, ta en omväg påväg till jobbet, gör yoga när du vaknar, stäng av mobiltelefonen med jämna mellanrum...) Jag säger som Ola Salo; Let your body decide where you want to go, high and low, fast and slow.....

-i vår självmordsstatistik (kroppen ignoreras/torteras/överanalyseras -> depression -> självmord. Jag tror ochså att vi har glömt värdet i livet, att vi inte har en till chans till liv och bör förvalta det så gott vi kan. Jag blir så urbota ledsen så att det skär i hjärtat och smärtar i halsen varje gång jag hör/läser om en femtonårig tjej/kille som tagit livet av sig för att deras kille/tjej gjort slut, för att de var mobbade eller för att de helt enkelt kände sig fel. Var fanns alla som kunde säga att 'det blir bättre. du växer till dig. du börjar förstå livet mer. du får nya kärlekar. du blir stor i tanken och på jorden. Du Behövs och Du är Älskad, av Världen om så ingen annan.)

-i vårt hälsosystem (nu utgår jag främst från det engelska, men det finska verkar inte SÅ hemkst annorlunda) (Är det inte chockerande att vad jag blir erbjuden som deprimerad är psyckofarmaka. Jo de nämner terapi, men väntekön att träffa nån är 2 månader, och väntekön sen att FÅ en regular therapist är 4-6 månader. Så i värsta fall 8 månader, före jag får TALA med nån. Säg det till en deprimerar och det om nåt får dig att vilja ta livet av dig. Så vi fortsätter att dopa, döva, modifiera våra kroppar med piller, både för själsont, halsont och magont. Tänk om min huvudvärk är pga att jag hatar mitt jobb på mycket, eller min halsont är pga mina chakras har gått helt åt h*lvete för att jag ignorerar/motarbetar dem? Tänk om mina hudproblem egentligen är ett symptom på kosten jag äter, eller pga stressen jag har där hemma med min sjuka make/a? Och nej jag säger inte att ALLA läkare bara skriver ut piller, eller att INGEN läkare förespråkar natural remedies. Och jag SKYLLER inte på läkare, sjuksköterskor eller västerländs medicin överlag. jag skäller på IDE'N ATT ALLT GÅR ATT BOTA MED PILLER. ATT DET ÄR VÅRA KROPPAR DET ÄR FEL PÅ, OCH INTE DET ATT VI KONSTANT IGNORERAR VÅRA KROPPAR SOM GÖR DEM SJUKA!

Jag skulle kunna fortsätta i evinnerlighet, men jag känner att jag ska istället avsluta med att ge er lite rogivande bilder från min ö och min gårdag. Tänkt inte på shoppinglistan, morgondagens bestyr, utan känn dofterna i hjärnan, och suset från havet. Enjoy!