Jag älskar bra stand up komik, det är bland det bästa som finns! Jag upptäckte stand up'ens förlovade land i London, som är en av stand up'ens hemmanästen. I London finns små stand up gigs att se på VARJE kväll om man så vill det, eftersom det finns så himla många normala lustigkurrar som nån kväll, riktigt på lyset efter far too many pints tänker att "Fan vad jag är ROLIG, jag borde nog bli ståupp komiker" (fast på engelska, nåt i stil med "Bloody HELL I am funny, damn right if I wouldn't make a good stand up?!"). Och de yttrar denna tanke åt sina lika på lyset manliga vänner (mates/chums/bro's) (eftersom man vid det här laget av fylla oftar yttrar sina tankar i ord, fast man tror att man bara tänkte det...); "Fellas, don't you think I would make a brilliant stand up?!". Och hans fulla mates/bro's höjer sina pints och utbrister i unisont ölgrummel; "Damn right mate!" alternativt "F*cking ey mate, you'd be brilliant!" (beroende på hur pass finslipade i kanten de är och vilken slags öl de druckit)
Och så skapas en ny komiker på nån gratisföreställning i en grubby pub i Camden där nya "lysande" talanger får visa upp sina skills i några minuter. De flesta "lysande nya komiker" är fulla när de uppträder, för de skulle skita ner sig av nervositet annars. Och många är riktigt förskräckliga, och många (kan tänkas) gör aldrig om det. Men så finns det då, som alltid, GULDKORNEN. De må vara små, de må vara okända, de må kanske inte ALLTID vara briljanta, men de har nåt, som får folk att skratta.
Så en genomsnittlig pub stand up-kväll i London innehåller kanske 5-8 gigs, korta gig, sådär 4-10 minuter långa. Först har de några okända komiker med korta gigs, sen några halvkända, och sen drämmer de ofta till med en ganska känd en (beroende på hur mycket pengar/cred puben har och vem de kan få dit).
Efter att jag hade kommit över min skräck att bli utpekad/mobbad av komiker (som ja man ofta blir om man är utländsk, lång, ser alternativ ut, råkar säga nåt eller dra uppmärksamhet till sig på NÅT sätt) började jag tycka att stand up var SKITKUL, och gå på gigs ofta, eftersom det var som att gå på pub, men med extra humor värde utan mycket extra pengar (de här gigen är oftast gratis, eller kostar från £2-10, beroende på komikerna..).
Grejen med stand up komik, och humor överlag, är att INGENTING ska vara heligt. Ingenting ska inte kunna talas om. MEN, det kräver respekt, en genomgående respekt för mänskligheten, livet, intelligens och en förståelse att vissa saker är okränkbara, hur mycket man än skojar om dem. Och det kräver en publik som fattar att komikern fattar det här.
Således finns det en MASSA dåliga komiker, och en massa dålig publik. Men så finns det vissa, som kan skämta om VAD som helst, utan att det lämnar en dålig smak, för att de har just de gyllene ingredienserna för att vara en god komiker. Som Magnus Betnér, som skämtar om PRECIS allt, för att man bara behöver höra honom i en minut för att fatta att han är både intelligent, politiskt insatt och påläst, feminist/humanist, ickerasist, ateist och allmänt bara mänsklig. Och DÄRFÖR är det roligt och inte nedsättande när han skojar om allt från sex med djur, homosexualitet, islam och barn, för att man VET vad hans åsikter är och var han står. Och han hymlar inte med det, han är ärlig och rak. Därför, intressant nog, kan ett och samma skämt vara supersexistiskt eller roligt, beroende på om komikern faktiskt respekterar kvinnor och använder sitt forum för att vädra samhällskritiska åsikter, eller om komikern faktiskt har en taskig kvinnosyn och tycker att skämtet är roligt för att det stämmer.
Och efter denna inledning vill jag ge dig ett av mina absolut favoritklipp. men en varning, se det INTE om ni är pryda, och blir lätt förfärade över vulgärt språk. Om ni däremot vill ha en underbar feministisk bitsk humorpärla, ENJOY;
No comments:
Post a Comment