Lustiga händelser och vardagssociologi

Jag hade just kommit in i provrummet på ett loppis, med avsikten att prova två tröjor, då en liten glasögonprydd jäntunge sticker in sitt huvud under skynket;

Ungen; HEJ, va heiter tu?
Jag (något förvånat); Jag heter Anna-Karin
Ungen; Va jör du?
Jag; Jag ska prova de här två tröjorna
Ungen; Värför tå?
Jag; För att se om de passar
Jag provar tröja nummer ett (utan att ta av min egen tröja eftersom det av förklarlig anledning känns lite underligt när en främmande unge stirrar på mig), den passar inte. Ungen stirrar stint på mig under tiden, tills jag börjar dra av mig tröjan.
Ungen; Passa ha int??
Jag; Nej den gjorde inte det
Ungen; Jaha
Ungen springer iväg skrikandes "ÄITI!" (underverket var tydligen tvåspråkigt) så att det ekar i loppiset och halarmaterialet gör gnisslandes ljud när hon rör sig snabbare än en utter.

Hela incidenten gjorde mig så road. Jag älskar impulsiviteten små barn har, och den där totala avsaknaden av förståelse för sociala koder. Vadå underligt att sticka in huvudet i ett provrum och tala med en främling? Vad skulle det vara för konstigt med det liksom? Damen i kassan (som finns precis utanför provrummen) försökte vänligt säga åt ungen att "kanske flickan vill prova i fred", men det fick liksom inget gehör hos lilltjejen. Vadå ifred? Varför skulle man vilja va i fred?

Tids nog lär vi oss (i alla fall de flesta av oss, och i alla fall till viss del) alla de tusentals sociala koder som gäller i samhället. Hur man ska bete sig. Vad man får och inte får göra. Vad man ska säga i vilket sammanhang. Hur man relaterar till människor man inte känner. Därför tycker jag att det är så uppfriskande ibland att se hur små barn beter sig, trots våra försöka att uppfostra dem efter de sociala koder som gäller i vårt samhälle och grupp. Sociologen inom mig jublar eftersom det säger att joho du, allt är socialt inlärt beteende, inte "naturligt" eller "normalt" beteende som så många gärna vill påstå. Just i det här hänseendet tycker jag att den sociala koden som säger oss att "det är inte okej att sticka in huvudet i provrummet när en okänd människa provar kläder" (förutsatt att du inte är en expedit) är ganska okej och skön, må den vara socialt inlärd. MEN det säger mig också att ANDRA beteende koder, som jag tycker mer illa om, också är just socialt inlärda beteenden, vilket i sin tur betyder att de kan bli bestridda och 'oinlärda' (i brist på ett bättre ord).

Det lustigaste är att under en av mina första sociologi lektioner någonsin sa en av mina lärare åt mig (oss); "Once you put the sociological hat on you will never be able to take it off again". Jag tyckte det lät lite lustigt (och lite pretentiöst) då, men fattade rätt snabbt hur rätt hon hade. Mina sociologi studier ställde verkligen ALLT på huvudet, och jag fick dagligen göra vad jag älskar allra mest; att ifrågasätta saker (och fick dessutom bra betyg för det!), och sen dess har jag aldrig slutat att ifrågasätta saker, människor, beteenden, samhällen och livet i största allmänhet.

Jag älskar sociologi. Amen. 

Feministisk höst - eller hur Astra räddade mig från höstapatin

Åh jag blev så himla glad idag, och fick en himla massa energi från en något oväntad källa.

Hade gjort misstaget (det var verkligen ett misstag, det bara hända liksom av farten) idag att sova 13 timmar istället för det sedvanliga och rekommenderade 8 timmar, och befann mig liksom i ett slags töcken när jag invirad i ytterkläder staplades till stan för att uträtta mina ärenden.

Ärende nummer ett involverade Kela, och efter att ha väntat i kö i ungefär 40 minuter och sen talat Kela fackspråk i ungefär 2 minuter kände jag mig om möjligt mer omtöcknad än när jag satte mig för att köa 42 minuter tidigare. Gick ut för att mötas av kallt pissregn. Underbara höst. Fick i alla fall småle åt den alltid lika slående grafittisprejningen på staketet mittimot; "FPA e överskatta". Det var nån som visste vad de pratade om när de sprejade dit det.

Gick sen (i höstkallt pissregn) till läsesalen och DÄR hittade jag källan till dagens glädje och energikick, nämligen nya numret av förnyade Astra (tidigare känt som Astra Nova)! Oj vad glad jag blev av denna underbara blandning av feminism, politik, kultur och humor. Jag kom på mig själv att avancera från inåtvända leenden till små frustningar och småskratt. Damen mittimot mig tittade något förbrytt upp från sin ÖT. Ursäkta så mycket, jag glömde att det är förbjudet att småskratta ensam på publika platser i Finland. Jag ska bättra mig.

Jag har så saknat intressanta och mångsidiga feministiska kulturella forum i (svensk)Finland! De kanske finns, men jag har i alla fall inte lyckats hitta speciellt många tidigare, så det här känns verkligen som ett välkommet inslag! Jag blev så till mig att jag bestämde mig för att bli prenumerant på stubinen, och att spara resten av tidningen (vilken jag har tänkt köpa imorgon) till nån regnig höstkväll då jag behöver en  injektion av smart feministisk insikt.

Så jag gick med mycket lättare steg hemåt och lyssnade på Hole på alldeles för hög volym tills jag gick till jobbet.

Fin feministisk höst åt eder. Och köp Astra!

(ps, jag blev så glad så att jag tyckte det var en anledning att ta itu med bloggandet igen!)

http://tidskriftenastra.wordpress.com/

nostalgiskt botaniserande bland gammalt skrot och guldkorn

I mitt halvinvalidiserade skick dunsade jag ner i sängen för nån timme sen, och blev där liggandes och funderade lite på vad jag skulle ta mig för. Min blick fastnade på alla mina dagböcker och kalendrar, som står lägligt uppradade i en hylla i räckvidd för sängen. Därefter fastnade den på en påse på golvet som innehåll en nästan oöppnad (eller nästan orörd måste man väl säga, antingen är den väl öppnad eller inte öppnad.....) chipspåse. Trisslott; chips och nostalgisk/rolig läsning allt inom räckhåll!

Kalendern som jag fick tag på (räckte mig lite på måfå och hittade en vit röd prickig sak) visade sig vara från gymnasietiden, tvåan för att vara mer exakt. Gud vad jag skrattade, och mindes, och gladdes över läsningen. En massa vardagliga och mer speciella minnen sköljde över mig, och det var nästan som att se en gammal film över ens liv som man inte visste fanns, som följde med en och dokumenterade ens vardagsliv.

Fast jag såklart minns att livet inte var problemfritt i sjutton-års åldern, och att man visst hade problem, hjärtesorger och ångest, känns det på nåt sätt som att livet var så mycket enklare. Man hade ännu inte behövt bestämma sig för vad man skulle göra EFTER gymnasiet, man bodde hemma och behövde således varken oroa sig över boende eller räkningar, Mamma var fortfarande (i princip och för de flesta) den mest förnuftiga personen i ens liv och man var ännu rotad i en slags förbestämd skol-rutt som trots att man klagade ständigt över den ändå var en slags trygghet och sammanhang i sig.

Ibland (och speciellt förr) när jag läser gamla dagböcker/anteckningar/dikter/anteckningar får jag lite små-ångest över hur omogen jag var, hur liten och naiv mina anteckningar verkar. Men inte nu, snarare väller en slags kärlek över mig, en kärlek till den där ivriga, passionerade, kreativa och påhittiga flickkvinnan som var nånstans mittimellan barnsligt och vuxet, med så himla mycket drömmar och planer och ide'er och tankar. En anteckning kan lyda "köpte en tiara idag!" (vilket var en sån där plastig kitchguldig sak), och sen följas av en politisk utläggning eller feministisk ilska. Och allt det där rymdes i mig på samma gång. Och visst finns det väl kvar där ännu, både det där barnsligt kreativa och bubblande, och det filosofiska och argumenterande. Det är väl mera det att det barnsliga glöms bort lite för ofta. Göms under räkningar. Dammas in i ett hörn när jobbsökarstressen eller bidragsansökningspressen blir för stor och övermäktig. DÄRFÖR tycker jag om att läsa och minnas mina gamla tankar och upplevelser, för det får mig att minnas att jag är mångsidigare än jag ibland kommer ihåg, och att vuxen inte behöver innebära tråkig.

29 September:
"Temadag idag, först var vi vid Aspegrens trädgård bla bla men vi satt mest på en bänk, sen var vi i skolparken och hade picnic och det var mysigt. Sen orkade vi inte mer så vi for till Luddes"

5 Oktober:
"Var lite slaka så jag blev ähum "sjuk" på psykka och var på Trend och tillfrisknade. Jag blev frisk när skolan var slut"

6 Oktober:
"For till Trend efter skolan med E, S & H. Blev dödsskrämd när ett jättestort löv kom nersinglande på min axel och jag trodde att det var en ekorre (?) och började skrika och trillade ner under bordet. Sen när jag förstod att det var ett löv började jag skratta så hysteriskt att jag grät."

9 Oktober:
"Vi skulle ha sett på film på HK men jag och S for till "labben"...men sen var vi utomordentligt duktiga på tyska!"
("utomordentligt duktiga" betydde väl i princip att vi inte skolkade)

12 Oktober:
"Jättetråkig dag, men jag satt mest och gjorde sån där en-mans luffarshack som S har lärt mig på timmarna, och det var ju kul!"

27 Oktober:
"M och jag tänkte ha en takpicnic men märkte när vi klättrat upp att taket sluttade. Så vi fick ha picnic i torkrummet i källaren istället!"

29 Oktober:
"sen gick vi en "höstpromenad" och hamnade på en innergård vid Strengbergs och låg på en bänk och tittade på stjärnorna och pratade om stjärnor och livet och att vi tycker om varann.....kände mig väldigt lycklig när jag kom hem"

2 December:
"var på jättepaska humör hela dan och kastade garnnystan omkring mig som en galning. Sen fick jag mens och det förklarar ju saken. Sen blev jag arg att jag är så jävla förutsägbar!


Dessutom fylls min kalender av underbara små brev och meddelanden från mina vänner, som detta guldkorn;

"Haloo! Får vara stolt som får fylla din första tomma "muistiinpanoja"-sida. Men jag följer inte riktigt mina gamla vanor och skriver på en sugkukig matte eller tyska timme... för HK är ju ändå rätt skoj. Idag ska vi ha framföring om rökning vid graviditeter...scaaary...not! Alltså du sku ha vari me på Xtimmen....gubben har ju allvarliga problem med de nedre regionerna! Pissristor uppe, där grejen nästan hoppar ut...Å nu uppenbarar sig även fläckar! YÄK! Jag störde mej på det nåt otroligt! Kom på att han nog tagit sig en snabbis med X...Kanske Knapriga Y oxå var med, i det målmedvetna badkaret maybe....Ciao Bambino!"

Och underbara citat som detta;
"Kom in och låt dig prisas!"


Ah those were the days(:
ps. de två sångerna i detta inlägg är de första två sångerna jag hittade citerade i min kalender, den dräller av låtcitat!

one track mind-Sunday

I had plans of writing a longish catch up blog entry, but I can't seem to get anything sensible written, due to the following reason;

A whole new season of Lip Service waiting to be watched on you tube!!!!!!!

So, rather than just writing uninteresting crap about how much I've been working lately, my cold and my tiredness I will leave you with a few sweet pictures, a good song (above) and the following advice; watch Lip Service, both season 1 and 2 can be found on you tube!

This is reason one for watching Lip Service; FRANKIE! (i.e. the blond skinny chick)

Reason two is to finally find out whether Cat (the dark chick in the first picture) will chose Good Copper Sam (this pic).....

.....or Frankie. (I think you can imagine where my vote stands.....)

Ahum...yes, that would be Frankie (unfortunately Frankie, ie. Ruta Gedmintas, isn't gay in real life, which kinda gives Sam (Heather Peace) a bonus point...then again, I'm not actually the one chosing so I'll just let Cat get on with it and keep my fingers crossed....)

All I can say is that I am excited about the new series, very very excited.... so long!

The good and the bad of July

Best right now:

-The fact that Jakobsdagar are finally over! I never thought I would say it, but I am kinda happy to see my little town empty of people again. After a mad week of loads of work, too many people and too long queus everywhere it's quite nice to be able to order in a cafe or bar again without having to wait 20 minutes (and to get a seat!)
-All the time I've been able to spend with friends and family from far and near over the last few months; Soffi, Elin, Sofia, Malin & Maija - every second has been gold worth!
-how cool my bedroom is during summertime. Oh how I cursed the cold in my house during the winter season, but I have found that living in an old wooden house has it's advantages during summer- it's cool and lovely!
-Swimming! it took me until almost mid-July before I had my first swim this year (which is LATE for me, I usually have a first swim in May or so..), but since I've tried to swim every time I get to the cottage and it's like re-birth every time
-Eva Dahlgren (but that's nothing new...)
-Coral coloured nail varnish (oh yes, it's coral NOT red...)
-Cold, dry rose wine, preferably enjoyed during a cool summer night with bare feet and a cigarette (or two) close at hand - total bliss!
-Having virtually no neighbors, which means that I can go out wearing only my playsuit-nightie for a barefoot morning cigarette (especially since the "morning" cigarette is often at 1PM...), or play punk/rrriot at night when I come home if I feel like it

Worst right now:

-The fact that my throat's been sore for the last few days. I'm dreading a cold sneaking up behind my back gathering strenght, to throw itself upon me. Not looking forward to it.
-KELA. There's some serious beef between me and Kela right now, as they claim I owe them money and I claim that they should keep better track on what benefits they pay out, rather than claiming 6 months later that they've been overpaying me and want it back. How am I supposed to know how much I am entitled to? I thought it was their job to check that they pay me the right amount.
-People who constantly feel the need to point out that autumn is soon here/christmas is only so or so many months away/ the summer is now over - LET ME ENJOY SUMMER WHILST IT'S HERE GODDAMNIT!
-Stupid customers. Enough said.
-Mozzie bites
-Blood tests (no I'm not trying to sport a 'heroine chic' look, that's soooo 1995...)

Show me this picture the next time I complain about living in Jakobstad....

Sometimes I think about how lucky I am being born exactly where I am born, in this tiny little town in Finland. It doesn't happen too often, but every now and then it hits me, and especially when I see a view like the one above! I finished late yesterday and grabbed my bag and biked down to the harbour to take "my" little boat over to the cottage. I got absolutely gobsmacked when I got down to the sea, because it was so unbelievable beautiful, tiny little waves bobbing me along and a peachy pink sunset making the sea almost pink.

Had a lovely day off today at the cottage, just chilling, sunbathing, swimming, eating (A LOT!) and socializing. I am working so much this summer that I'm trying to treat every day off as a holiday, surprising how much enjoyment I get out of one day off, in comparison to this spring when I was off almost all the time and hated it. I guess you have to long for your days off to really enjoy them fully.

Anyways, off back to the mainland soon, as I've got an early start tomorrow, and what I think will be a veeeery busy shift.

Laters

Revival of Vilsevals (perhaps...)

So, the blog kinda died for quite a long time, for several reasons, but mainly because I felt I had nothing to write about and no inspiration to blog. However I've had intentions of reviving it for the last month or so, and I think I will just set the ball rolling now by giving it a go...

I think today is a good day to start re-blogging, as today is kind of a special day to me.
Today (11.07.2012) it's exactly a year since I "moved back" to Finland! I have to say I'm a sucker for anniversaries, it's something about the way they always make you contemplate over time that has passed, experiences you've had, emotions you've felt...I'd love to say that I'm a person that lives in the present, but I know that the truth is that I have a tendency to always dwell on the past, and clinging on to the past in form of diaries, photos, letters etc...

So a year eh? Seems crazy that a year has gone so fast, it's literally flown by! But thinking of it, I've done quite a few things in that year, and in many ways it's been one of the most hectic and varying years of my life. I've quit my job, moved to Finland, learned to drive a boat, helped to build the foundation to a sauna, gone to festivals, jumped into skips, finished off minibars, fallen off bikes, fallen in love, partied far too hard, met new friends, travelled in Sweden for a month, been reckless and crazy, been heartbroken, moved into my first very own place, met more new people, rekindled old friends, learned to crochet, became an aunt for the third time, gone to London, had a crazy new year trowing cabbage and meeting awesome people, suffered a messed up shoulder, suffered a messed up back, having quite a miserable winter being cold, sick and unemployed, having a much better spring, getting a summer job, starting to enjoy cottage-life again, working working working, enjoying my ladies being back for summer holidays......which kind of takes us to the here and now. 

At least I can't say it's been an uneventful year! And all in all it's been a pretty good one. Lot's of crazy ups and downs which I could have been without, but then again they have taught me new things about myself as well, so maybe they were needed too.

I can't say I'm any cleared about The Future, but right now I am trying to think that it will sort itself out some way or another. Sometimes when you stop worrying about things you find they just work out. And if they don't I guess I'll have to start worrying at some time.

Hasta luego amigas y amigos, now I'm going out to enjoy the wet grass under my feet and the sweet sensation of smoke going into my lungs.

One love

Realism när den är som bäst

Just nu skulle jag helst av allt vilja:

(eller Gud/högre väsen om du finns snälla kan du fixa....)

-ha ett jobb att gå till varje morgon, som känns motiverande och betydelsefullt och bara trist lite lite ibland (man kan ju inte ha kul VARJE dag har jag hört....), och i vilket jag känner att jag får utnyttja mina kunskaper och färdigheter till fullo. Plus gärna även lära mig nya saker

-ha vegetortillas (som nån annan har gjort och som inte inkluderar nån disk efteråt), gärna med ett gott glas rödvin till

-att alla mina goda vänner fanns på en och samma plats, och att vi kunde ha två veckors semester tillsammans och bara umgås umgås umgås tills vi förgås av umgås'ighet och måste ta en paus med drinkar med parasoll på en strand nånstans

-ha sand mellan tårna och solen bakom ögonlocken. Och vågskvalp i öronen och värme på min hud.

-ha tillräckligt mycket pengar för att inte alltid alltid behöva tänka på hur mycket allt kostar (t.o.m i mataffärer). Samt inte behöva ha hjärtklappning varje gång posten kommer (tack o lov kommer den sällan till mig) i rädsla att det ska vara räkningar

-må någorlunda stabilt. Samt på nåt mirakulöst vis få ett svar från Kosmos över hur jag ska leva för att må bra och förstå mig på mig själv. Typ en livsmanual (och orken att följa den). Inte svårare än så.

-ha en soffa. Alternativt en fåtölj. Gärna i manchester tyg. Eller nästan en hurudan som helst skulle duga, enda kravet är att den är bekväm och går att pyssla i.

-sitta på Royal Oak i Clapham North med Soffi och Mich, och diskutera de största och minsta sakerna i livet- och allt mittimellan

-att all snö på min gård smälte bort och att det plötsligt var typ 20 grader så att jag kan gå ut barfota (livet känns så mycket finare med gräs under fotsulorna)

-kunna prata finska flytande så att jag inte behövde känna mig som en lögnare varje gång i jobbsammanhang jag pressar ur mig "Finska? njoooaaa, nog pratar jag helt okej finska jo!" sådär klämkäckt hurtigt och samtidigt tänka "hur faaaen ska det här gå?" 

-ha ett par jeans som passar mig. Jag är helt nöjd med viktuppgång per se, men väldigt irriterad på att tre av mina jeans inte längre går upp längre än till låren, och att således bara ha ETT par jeans som passar mig. Speciellt eftersom de är grådaskigt svarta och urtvättade och inte ens speciellt snygga.

-att allt (verkligen ALLT) på mitt loppisbord blev sålt så att jag inte måste kånka hem nåt igen och idisslandes av avsky ställa in det nånstans i det redan överbelamrade hemmet IGEN. Har jag sagt hejdå åt saker ska de stanna borta och inte komma tillbaka som illasinnade bumeranger!

-ha en massa belgisk choklad

-att nån kom på att cigaretter inte alls är skadliga, utan tvärtom jättebra för din hälsa! Man kanske t.o.m kunde få skinande hår och starka naglar av dem, så kunde jag röka resten av livet med gott samvete och en bra kommentar att slänga tillbaka till småglinen utanför min gård som ropar "det är FAAARLIGT att röka!" åt mig (sen när behöver jag råd av andras femåringar??)

Ungefär så. Plus lite till. Det kan väl inte va så mycket att begära??

(ps. jag är faktiskt ganska nöjd med livet idag, men man kan väl drömma lite ändå....ds.)

Sometimes forced positivity and optimism is better than none at all

Sometimes, when you feel totally stuck in negativity, lack of motivation and energy, tiredness and downwards spirals you have to totally flip the coin and look at the other side - the good things in life.

Oh it's hard, and it feels forced a lot of the time, and sometimes it just doesn't work however much you try. But I am still a hard believer in the school of Positive Thought, even though I time and time again get stuck in negative and destructive thought patterns.

My theory is positivity is not just something that comes. It's something you have to work on. Over and over again. And not give up on. Cause I don't think that you will suddenly wake up one morning feeling 'God, here it is, now I am a POSITIVE HUMAN BEING, and nothing bad can ever get me again!'. I think positivity, a little bit like with happiness, is something which comes to you in bursts, after you have practised on them for a long time. Tried things, failed things, tried other things which might work better for you. Learnt a little better what works with you and what does not work with you. And when you find some kind of formula/balance which works with you - practise on keeping it alive!

So, I'm gonna make a little list of things which lifts my spirits, and adds some positivity and happiness to my life (since I also like making lists this is a double positive!);

1. My family - don't know where I'd be without my parents and siblings, and extended family as well. They are my security, sense of belonging and anchoring, support and source of strenght. Besides that they are also amazing, funny, creative and stubborn individuals- which I constantly learn new things from and about

2. My friends - god I don't know where I'd be without you! Amazing strongminded, funny, bubbly, creative, intelligent, emphatic and crazy friends. My really really close friends are all very different, but we are similar in the important aspect of what counts most in friendship - trust, support, honesty, ability to listen, respect, and a lot of laughter and sillyness in between!

3. Music (today's favourite is The Kinks, especially Long tall Sally)

4. Sunshine

6. RAK- Random Acts of Kindness. Small things which break up everyday life and remind you that you are not alone, that the world is not a totally terrible place after all but on the contrary full of other people who just like you might just need a little more positivity and laughter in their lives. I especially love how random acts of kindness have a tendency of multiplying! 

7. Clever street art, grafitti, postering and 'knitting art' with the aim of making people think, or just putting a smile on people's faces

8. Recieving mail (this does not include bills or official mail). Oh the feeling of excitement and happiness when ripping up a handtyped envelope with a handwriting you know!

9. The feeling when completing something which you have been pushing away in your mind for a long time (and oddly enough often realising that it wasn't as bad as you thought, and how much easier it would have been if you just would have done it straight away....but that's another strory..)

10. Overhearing funny/wierd conversations between people you don't know. I am a habitual evesdropper, I love listening in to people's conversations and getting a little insight into their lives that way. It is hilarious the conversations you hear sometimes, and they do tend to put a smile to my face

11. Hugs. Hugs and Hugs. One of the smallest but best acts in everyday life. Love them.

12. Cuddling up in bed with the cats when they are in a good and cuddly mood, bliss!

13. Curling down in bed with the pleasing and warmthgiving feeling that it has been a really good day

14. Realising the simple joys in life, often done so when spending time with small kids as you can learn a lot about enjoying life without thinking too much about it from kids...

15. Signs of spring in winter (even if it's just cultivated tulips on the inside when the snow is blowing outside!)

16. Stimulating, challenging and thoughtprovocing discussions and debate, preferably about feminism/sexuality/equality in general. Nothing livens up the spirit like a good old debate, makes you feel alive!

17. Seeing people who dare to break the mold, in all kinds of ways, clothes, appearence, they way they act or live their lives. There's more than one way to live life and look, and it gives me such a kick when I see people who celebrate diversity and individuality and dare to be different!


Aaaaaaaaaaaaaaaaand so on. Off to work tonight (soon) so no more time to mull over positivity, just gonna try my best to keep the feeling (rather than purely the thought of it) alive as much as possible!

Hasta la vista!

när livet känns ungefär såhär...

.... och man inte har en aning om var man ska börja nysta

“He respects Owl, because you can't help respecting anybody who can spell TUESDAY, even if he doesn't spell it right.” [A. A. Milne]

The school of life, or realising one's strong and not so strong sides...

Things I have learned in 2012 (hoping this list will keep expanding):

• When it is minus 27 celsius degrees outside one should make sure that the air vents are properly closed in ones bathroom - otherwise both toilet and shower might well freeze (Me; "oh THAT thing (pointing at the airvent), I didn't know you could close it.....")
• How to open finnish milk cartons! (might sound stupid but I was properly struggling with these bastards for about half a year. Success!)
• How to crochet a hat which looks like a showercap
• When voting, the ink stamp pad is for stamping one's voting ballot, NOT one's hand
• Sleeping well, eating well and exercising actually DOES make you feel a lot better! (it's never too late to learn)
•  Quite a lot more about Finnish politics (but still a LOT to learn...)
• The latin word for ryggskott (Lumbago Acuta) - sadly I also learned how f*cking much it hurts!
• When the body says sleep - SLEEP! (figured out my body is pretty clever after all, and taking baby steps to actually starting to listen to it..)
• Having kids would be useful sometimes, especially when you have shitloads of snow on your yard and pretty much nowhere to shovel it anymore (I am thinking free labour force to build a myriad of snow men, as to get rid of the snow, and also a nice way to decorate the yard. And good exercise for the kids!)

Things I still haven't learned in 2012 (but hey, the year is still young!):

•  To whistle in tune (26 years and counting, so I think this is a mission which will never succeed...)
• How to crochet a hat which actually looks good enough to use
• How to brush my teeth without getting a litre of toothpaste on my hand/arm/top/floor (working on it..)
• The difference between 'navkapslar' and 'fälgar' on car tyres. (Heidi's trying to teach me this a few times a year...it just doesn't stick...)
• Enjoying winter sports (and I don't think I ever will, or actually want to learn either....)
• Going into second hand shops and NOT buying things, especially clothes which I don't really need...

the joys of being unemployed

8.00AM: Alarm
A-K; "why the hell have I set my alarm for 8.00? I don't even have anything particular to DO today!"
Turns off alarm, goes back to bed
9.45: wakes up
9.50: collects bowl of sweets from the kitchen
10.00: has breakfast in bed containing of mixed sweets. A whole bowlful, with a cat on my chest and a cat in my armpit, both purring louder than helicopters

Ah, sometimes I do see the joys of being unemployed and having all the time in the world- haven't had a more leisurly morning in ages!

Prestationsprinsessornas förlovade land

Jag har börjat läsa en otroligt intressant bok (bild ovan), som jag såg i min systers bokhylla för nån månad sen och fattade intresse för och lånade hem. Har tänkt börja läsa den flera gånger, men inte haft lust eller ork.

Grejen är den att jag har varit mer eller mindre oförmögen att läsa det senaste året, och det har varit otroligt jobbigt att deala med. Från att hela livet varit en enorm bokmal, både gällande romaner och fakta böcker har det varit extremt jobbigt att inte ha koncentration nog att läsa. När jag var som mest deprimerad kunde jag inte ens läsa dagstidningar, jag hade absolut noll koncentrationsförmåga, och min hjärna fnattade än hit än dit, och koncentrationen likaså. När man konstant är splittrad i tanken, med en fullproppad agenda och att göra lista, och ork och motivation till absolut ingenting är det mer eller mindre omöjligt att koncentrera sig på något som att läsa.

Hur jag överhuvudtaget klarade av att fungera "normalt", jobba, studera mig till en etta (First, vilket är det bästa betyget i det engelska universitetssystemet) och upprätthålla en fasad av att allt var okej så länge som jag gjorde är nästan ofattbart för mig idag. Men jag antar att det var överlevnadsinstinkten som tog över, självbevarelsedriften, eller just det - duktighetssyndromet. Att alltid vilja prestera. Att alltid vilja vara bäst (eller i alla fall SKITBRA). Att få beröm. Att vara sitt jobb. Att vara sina prestationer. Att inte tycka att man duger bara man ÄR, utan man måste prestera prestera prestera. Lysa lysa lysa som den klaraste stjärnan på himlen.

Att som prestationsprinsessa (eller prins, det finns många såna också trots att duktighetssyndromet och utmattningsdeppressioner/burnouts är något som drabbar kvinnor i större utsträckning) godkänna, och sedan erkänna, att man inte orkar mera är ungefär lika behagligt som tanken på att äta hundskit. Det varken luktar eller smakar gott (jag har förvisso inte smakat, men jag använder mig av slutledningsförmåga här).

Det är jobbigt att inse att man inte har oändliga resurser, för det är ju det man i mångt och mycket blir uppmuntrad att tro av samhället. 'Klart du klarar det här, du är ju en MODERN människa, vi kan allt nuförtiden, jobba sjutton timmar om dagen, mobilen på jämt (absolut med i sängen!), alltid anträffbar, slänga i sig en (nyttig såklart) lunch ståendes vid datorn (helst i ett jobbsamtal), hinna träna på lunchen (för man måste ju vara snygg och smal och åtråvärd), hinna hem, hinna ta 'quality time' med partnern/familjen, hinna socialisera med sina vänner, hinna med alla sina stimulerande, teambuilding, intressanta hobbies"

Hinna hinna hinna. Tid tid tid. Stress stress stress. Och du är konstant ett projekt, aldrig bra nog, alltid lite till som kan förändras och förbättras. Släta ut en rynka där, både i kavajen och ansiktet. Dyraste krämen för att hålla ålderdomen borta. Träna bort en valk där, färga bort ett grått hårstrå här. Lite mer smickrande kläder som döljer skavankerna.

Och sen undrar man hur det kommer sig att så många unga kvinnor går in i väggen? Lider helvetiska kval med depressioner, mental ohälsa, ätstörningar, osunda relationer, osunda jobb, osunda vanor. ÄR DET SÅ HIMLA KONSTIGT? Det är ju så jävla svårt att INTE ta till sig av den eviga propagandan, det eviga "du kan" och "du borde" och "vad ska du bli?" och "vad är dina mål?" etc etc etc.

Jag säger inte att det är omöjligt att inte hamna i duktighetsekorrhjulet, jag säger bara att det är svårt. Och att de flesta av oss 80-90talister (och säkert tidigare än så också till viss grad) lider av duktighetssyndrom i någon aspekt av våra liv, kanske det handlar om jobb för vissa, om studier, om sporter/fritidssysslor, om att vara den "perfekta partnern", "den perfekta mamman", "den perfekta vännen" osv. För vi fostras till det i ett samhälle som i mångt och mycket drar likhetstecken mellan ens jobb/ens prestationer och ens värde som människa.

Så att plötsligt crasha, att inte kunna fungera som "normalt" är både skrämmande och svårt att acceptera. Inte kunna göra de mest vardagliga sysslor som att få i sig tillräckligt mycket föda, gå till jobbet, sova och motivera sig till att göra nånting annat än att ligga och stirra i taket. Och när man väl förr eller senare (ofta först när man står i en återvändsgränd och problemen inte går att ignorera längre) inser att man gått in i väggen, då börjar ett nytt projekt; att bli frisk. Att hitta tillbaka. Till livet. Motivationen. Lusten. Orken. Energin. Glöden. Skrattet. Stabiliteten.

Och för en prestationsprinsessa är det svårt att låta saker ha sin gång, att släppa saker utom sin kontroll och att låta tiden ha sin gång. Att ta små små steg, och att acceptera och inse att ibland blir det några steg bakåt, utan att ta det som världens nederlag och vilja kasta in handduken. Det är en förbannat jobbig process att ta sig igenom. Det är en sak att inse, förstå och acceptera att man har ställt/ställer orimliga (och ofta hutlösa) krav på sig själv och att detta inte är sunt, men det är en HELT annan sak att sen kunna ändra på dom. DET är det svåra. Att försöka göra om/göra sig av med ofta årtionden av invanda tankemönster. Att ändra sin självbild. Att acceptera nederlag. Att sluta definiera/värdera sig själv enbart utgående från sina prestationer.

I den här processen kommer andra människor in i bilden. Att våga be om hjälp, att våga visa sig svag, och att sedan lyssna på människor i ens omgivning. På människor som gått igenom liknande saker och kan ge råd/insikter, på människor som har expertis och erfarenhet på området, på människor som älskar dig och vill ditt väl. Och i den processen känns den här boken både upplyftande och nyttig.

på den gamla goda tiden när födelsedagar var livets höjdpunkt, och man inte ens kunde stava till prestation

På tal om små små steg så tar jag det som ett litet men hoppfullt steg att jag har börjat kunna läsa romaner igen, och att jag nu även har kunnat börja läsa fakta. I och med att jag har varit sjuk så mycket på sistone har jag tvingats trappa ner avsevärt, och att göra liggande/sittande tidsfördriv, och då kom läsningen som en räddning. Och nu har jag läst ut TRE romaner sen början av Januari! Jag gratulerar mig själv med en stor mental kram och ett löfte om en bakelse. Och det är INTE prestationen jag glädjer mig för, men att jag har lyckats skapa lite lugn och ro i tillvaron, lite sinnesro och vila från en massa intryck, som har gjort det möjligt för min koncentration att återvända i små stunder. Och för hatifnatt-splittringen att avta litegrann.

Det känns sanslöst skönt. Så jag tänker inte sträckläsa boken om Duktighetsfällan, för det vore en slags duktighets/prestationsfälla i sig. Utan jag tänker läsa lite här. Göra en tekopp. Ta en promenad. Läsa lite där. Gulla med katterna. Blogga lite. Läsa lite till kanske.

Jag kanske till och med citerar några guldkorn vid ett senare tillfälle, för jag har redan hittat många. Dessutom lär jag dela med mig av när mina åsikter avviker från författarnas, för om det är något jag har lärt mig som sociolog så är det att ifrågasätta, ifrågasätta och ifrågasätta. Värdera åsikter, blotta dolda agendor och se bakom kulisserna. Placera författaren/upphovspersonen i ekvationen, deras bakgrund, utbildning och politiska agenda. Och eftersom författarna kommer från klinisk psykiatrisk bakgrund har jag redan de kritiska glasögonen på (jag har redan stött på några 'problem', som deras höjande till skyarna av Bowlby, och ett väldigt plumpt och onyanserat uttalande om jämnställdhetsfeminism...men det är ett annat blogginlägg helt och hållet....)

Nu ska denna (forna?) prestationsprinsessa fortsätta ägna kvällen åt att inte prestera något alls, utan bara vara. Gokväll

sometimes I just want to scream....

But since I am such a calm and collected person I will just think it silently in my head instead

Things I used to miss about Finland/Jakobstad when living in London (a journey through lost times)....

 Summer nights at Puben, always a given! Here with Lina, Kim and Michelle a few years ago

 Summer days drinking coffee and catching up in town with my lovelies!! Soffi & Heidi

 House parties/BBQ's! This summer they ALWAYS included shitloads of Fisu!(: (oh the times when I had really long hair!)

 MAMMA & PAPPA! Escpecially leisurly mornings/ lunches/ dinners outside at the cottage...Summerbliss!

 Getting my shoes off and keeping them off for almost the entire summer holiday. Clean green grass!

 The freshness of wet cold grass after a cool summer night!

 Oh the cottage! Always in my dreams!

 These kind of summernight sights....

 ...and these!

 AND THESE!

 The very first day of a summer holiday, when taking the boat to the island, and setting my foot onto the jeti for the first time since last year, smelling all the familiar finnish summer smells...

....to walk up towards the cottage, in order to have a little walkabout and see what thousand things my parents have changed/improved since last year

 early summerevenings at the cottage, enjoying a glass of wine with mamma & pappa

 the finnish wild flowers!

 investigating every morning whether there are any new smultron/strawberries to devour!

 The first swim of the summer!....

 ...which is ALWAYS amazing regardless of wheter it's cold or warm!

 my wonderful little grey lady , RIP Linde-darling

 Catching up with friends you only get to see a few times a year, and talking about everything that has happened in the last half year/year/more....Here with Fia, both slightly alcohol intoxicated...

 Holiday Mode= First cooling alcoholic drink on a hot summerday at 12 or so (even 11 is acceptable if it's really really hot...)

 taking little excursions on my own at the cottage. Here a little canoo ride to check out the neighboring islands

 Starting the mornings with a swim! The absolute best way in the world to start a warm summer morning!

...to be continued with breakfast in the sun, slowly drying

 Meeting new additions to the friendship group, which could be new partners or kids...This summer was the first time I met Kevin! <3

 SUMMER FOOD a la Jylhäs!

 Summer afternoon boat rides with mamma & pappa

enjoying slowly cooling off at sea after a really hot day

Karelska Piroger!!

FN-> LBB - Oh the hours we have spent at this old cafe! Here with Lina & Sofia a springtime

 Customary pre-christmas dinners with Sofia, Charren, Heidi....

 ....Soffi & Elin - and then drinks afterwards! a tradition since sixth form...or was it high school?

 cutting down/buying a really small, pathetic little tree. I don't think the Jylhä house has EVER owned a majestic christmas pine tree. We like to ge the sad little buggers with about 10 branches that no one else wants...this is a good example of an extra skinny one...

 The christmas decorations I have seen since I was a child. The little Santa girl used to have an organge scarf, and it was on that I learned to tie a bow many many christmases ago.

 Helping out with christmas preparations! baking gingerbread was generally my favourite!

 Christmas day nights out with beloved friends! This particular christmas day was spent pre-partying at mine, here with Elin, Soffi /& Fia...

 ...and Jenna & Sofia!

 ..Heidi was also there, and this christmas day ended with a bang when I was escorted out of Netti for allegedly "throwing a tray" from the top floor". I am still insulted over this, and still like to point out that I did NOT throw the goddamn tray, I was drunk and butterfingered and placed it uncarefully on the stupid round roulette table, for it to fall over the edge and down onto the floor below. No one was hurt.

 New Year's at Fia's at Gammelklockars! NYE is not NYE if it is not spent at Gammelklockars! Legendary tradition...

Getting new haircuts/perms/colour- Always used to try to get an appointment to my old hairdresser, so I generally had at least one hairchange/holiday. This winter I both permed and cut my hair..

 My siblings! Heidi (überpregnant!) & Malin. That I couldn't seem to find a picture of my brother does not mean he wasn't missed, but that he lived in Åbo and I didn't see him often

 Winterdays at the cottage! We used to almost always have the entire island to ourselves during christmas time, which made christmases at the cottage even more special!

 The cottage in it's winter hibernation...

Pale winterdays...(yes I did enjoy finnish winter then as I only ever had max 2 weeks of it, which is the perfect amount of time!)