Let's start over...again

2013

Lustiga händelser och vardagssociologi

Jag hade just kommit in i provrummet på ett loppis, med avsikten att prova två tröjor, då en liten glasögonprydd jäntunge sticker in sitt huvud under skynket;

Ungen; HEJ, va heiter tu?
Jag (något förvånat); Jag heter Anna-Karin
Ungen; Va jör du?
Jag; Jag ska prova de här två tröjorna
Ungen; Värför tå?
Jag; För att se om de passar
Jag provar tröja nummer ett (utan att ta av min egen tröja eftersom det av förklarlig anledning känns lite underligt när en främmande unge stirrar på mig), den passar inte. Ungen stirrar stint på mig under tiden, tills jag börjar dra av mig tröjan.
Ungen; Passa ha int??
Jag; Nej den gjorde inte det
Ungen; Jaha
Ungen springer iväg skrikandes "ÄITI!" (underverket var tydligen tvåspråkigt) så att det ekar i loppiset och halarmaterialet gör gnisslandes ljud när hon rör sig snabbare än en utter.

Hela incidenten gjorde mig så road. Jag älskar impulsiviteten små barn har, och den där totala avsaknaden av förståelse för sociala koder. Vadå underligt att sticka in huvudet i ett provrum och tala med en främling? Vad skulle det vara för konstigt med det liksom? Damen i kassan (som finns precis utanför provrummen) försökte vänligt säga åt ungen att "kanske flickan vill prova i fred", men det fick liksom inget gehör hos lilltjejen. Vadå ifred? Varför skulle man vilja va i fred?

Tids nog lär vi oss (i alla fall de flesta av oss, och i alla fall till viss del) alla de tusentals sociala koder som gäller i samhället. Hur man ska bete sig. Vad man får och inte får göra. Vad man ska säga i vilket sammanhang. Hur man relaterar till människor man inte känner. Därför tycker jag att det är så uppfriskande ibland att se hur små barn beter sig, trots våra försöka att uppfostra dem efter de sociala koder som gäller i vårt samhälle och grupp. Sociologen inom mig jublar eftersom det säger att joho du, allt är socialt inlärt beteende, inte "naturligt" eller "normalt" beteende som så många gärna vill påstå. Just i det här hänseendet tycker jag att den sociala koden som säger oss att "det är inte okej att sticka in huvudet i provrummet när en okänd människa provar kläder" (förutsatt att du inte är en expedit) är ganska okej och skön, må den vara socialt inlärd. MEN det säger mig också att ANDRA beteende koder, som jag tycker mer illa om, också är just socialt inlärda beteenden, vilket i sin tur betyder att de kan bli bestridda och 'oinlärda' (i brist på ett bättre ord).

Det lustigaste är att under en av mina första sociologi lektioner någonsin sa en av mina lärare åt mig (oss); "Once you put the sociological hat on you will never be able to take it off again". Jag tyckte det lät lite lustigt (och lite pretentiöst) då, men fattade rätt snabbt hur rätt hon hade. Mina sociologi studier ställde verkligen ALLT på huvudet, och jag fick dagligen göra vad jag älskar allra mest; att ifrågasätta saker (och fick dessutom bra betyg för det!), och sen dess har jag aldrig slutat att ifrågasätta saker, människor, beteenden, samhällen och livet i största allmänhet.

Jag älskar sociologi. Amen. 

Feministisk höst - eller hur Astra räddade mig från höstapatin

Åh jag blev så himla glad idag, och fick en himla massa energi från en något oväntad källa.

Hade gjort misstaget (det var verkligen ett misstag, det bara hända liksom av farten) idag att sova 13 timmar istället för det sedvanliga och rekommenderade 8 timmar, och befann mig liksom i ett slags töcken när jag invirad i ytterkläder staplades till stan för att uträtta mina ärenden.

Ärende nummer ett involverade Kela, och efter att ha väntat i kö i ungefär 40 minuter och sen talat Kela fackspråk i ungefär 2 minuter kände jag mig om möjligt mer omtöcknad än när jag satte mig för att köa 42 minuter tidigare. Gick ut för att mötas av kallt pissregn. Underbara höst. Fick i alla fall småle åt den alltid lika slående grafittisprejningen på staketet mittimot; "FPA e överskatta". Det var nån som visste vad de pratade om när de sprejade dit det.

Gick sen (i höstkallt pissregn) till läsesalen och DÄR hittade jag källan till dagens glädje och energikick, nämligen nya numret av förnyade Astra (tidigare känt som Astra Nova)! Oj vad glad jag blev av denna underbara blandning av feminism, politik, kultur och humor. Jag kom på mig själv att avancera från inåtvända leenden till små frustningar och småskratt. Damen mittimot mig tittade något förbrytt upp från sin ÖT. Ursäkta så mycket, jag glömde att det är förbjudet att småskratta ensam på publika platser i Finland. Jag ska bättra mig.

Jag har så saknat intressanta och mångsidiga feministiska kulturella forum i (svensk)Finland! De kanske finns, men jag har i alla fall inte lyckats hitta speciellt många tidigare, så det här känns verkligen som ett välkommet inslag! Jag blev så till mig att jag bestämde mig för att bli prenumerant på stubinen, och att spara resten av tidningen (vilken jag har tänkt köpa imorgon) till nån regnig höstkväll då jag behöver en  injektion av smart feministisk insikt.

Så jag gick med mycket lättare steg hemåt och lyssnade på Hole på alldeles för hög volym tills jag gick till jobbet.

Fin feministisk höst åt eder. Och köp Astra!

(ps, jag blev så glad så att jag tyckte det var en anledning att ta itu med bloggandet igen!)

http://tidskriftenastra.wordpress.com/

nostalgiskt botaniserande bland gammalt skrot och guldkorn

I mitt halvinvalidiserade skick dunsade jag ner i sängen för nån timme sen, och blev där liggandes och funderade lite på vad jag skulle ta mig för. Min blick fastnade på alla mina dagböcker och kalendrar, som står lägligt uppradade i en hylla i räckvidd för sängen. Därefter fastnade den på en påse på golvet som innehåll en nästan oöppnad (eller nästan orörd måste man väl säga, antingen är den väl öppnad eller inte öppnad.....) chipspåse. Trisslott; chips och nostalgisk/rolig läsning allt inom räckhåll!

Kalendern som jag fick tag på (räckte mig lite på måfå och hittade en vit röd prickig sak) visade sig vara från gymnasietiden, tvåan för att vara mer exakt. Gud vad jag skrattade, och mindes, och gladdes över läsningen. En massa vardagliga och mer speciella minnen sköljde över mig, och det var nästan som att se en gammal film över ens liv som man inte visste fanns, som följde med en och dokumenterade ens vardagsliv.

Fast jag såklart minns att livet inte var problemfritt i sjutton-års åldern, och att man visst hade problem, hjärtesorger och ångest, känns det på nåt sätt som att livet var så mycket enklare. Man hade ännu inte behövt bestämma sig för vad man skulle göra EFTER gymnasiet, man bodde hemma och behövde således varken oroa sig över boende eller räkningar, Mamma var fortfarande (i princip och för de flesta) den mest förnuftiga personen i ens liv och man var ännu rotad i en slags förbestämd skol-rutt som trots att man klagade ständigt över den ändå var en slags trygghet och sammanhang i sig.

Ibland (och speciellt förr) när jag läser gamla dagböcker/anteckningar/dikter/anteckningar får jag lite små-ångest över hur omogen jag var, hur liten och naiv mina anteckningar verkar. Men inte nu, snarare väller en slags kärlek över mig, en kärlek till den där ivriga, passionerade, kreativa och påhittiga flickkvinnan som var nånstans mittimellan barnsligt och vuxet, med så himla mycket drömmar och planer och ide'er och tankar. En anteckning kan lyda "köpte en tiara idag!" (vilket var en sån där plastig kitchguldig sak), och sen följas av en politisk utläggning eller feministisk ilska. Och allt det där rymdes i mig på samma gång. Och visst finns det väl kvar där ännu, både det där barnsligt kreativa och bubblande, och det filosofiska och argumenterande. Det är väl mera det att det barnsliga glöms bort lite för ofta. Göms under räkningar. Dammas in i ett hörn när jobbsökarstressen eller bidragsansökningspressen blir för stor och övermäktig. DÄRFÖR tycker jag om att läsa och minnas mina gamla tankar och upplevelser, för det får mig att minnas att jag är mångsidigare än jag ibland kommer ihåg, och att vuxen inte behöver innebära tråkig.

29 September:
"Temadag idag, först var vi vid Aspegrens trädgård bla bla men vi satt mest på en bänk, sen var vi i skolparken och hade picnic och det var mysigt. Sen orkade vi inte mer så vi for till Luddes"

5 Oktober:
"Var lite slaka så jag blev ähum "sjuk" på psykka och var på Trend och tillfrisknade. Jag blev frisk när skolan var slut"

6 Oktober:
"For till Trend efter skolan med E, S & H. Blev dödsskrämd när ett jättestort löv kom nersinglande på min axel och jag trodde att det var en ekorre (?) och började skrika och trillade ner under bordet. Sen när jag förstod att det var ett löv började jag skratta så hysteriskt att jag grät."

9 Oktober:
"Vi skulle ha sett på film på HK men jag och S for till "labben"...men sen var vi utomordentligt duktiga på tyska!"
("utomordentligt duktiga" betydde väl i princip att vi inte skolkade)

12 Oktober:
"Jättetråkig dag, men jag satt mest och gjorde sån där en-mans luffarshack som S har lärt mig på timmarna, och det var ju kul!"

27 Oktober:
"M och jag tänkte ha en takpicnic men märkte när vi klättrat upp att taket sluttade. Så vi fick ha picnic i torkrummet i källaren istället!"

29 Oktober:
"sen gick vi en "höstpromenad" och hamnade på en innergård vid Strengbergs och låg på en bänk och tittade på stjärnorna och pratade om stjärnor och livet och att vi tycker om varann.....kände mig väldigt lycklig när jag kom hem"

2 December:
"var på jättepaska humör hela dan och kastade garnnystan omkring mig som en galning. Sen fick jag mens och det förklarar ju saken. Sen blev jag arg att jag är så jävla förutsägbar!


Dessutom fylls min kalender av underbara små brev och meddelanden från mina vänner, som detta guldkorn;

"Haloo! Får vara stolt som får fylla din första tomma "muistiinpanoja"-sida. Men jag följer inte riktigt mina gamla vanor och skriver på en sugkukig matte eller tyska timme... för HK är ju ändå rätt skoj. Idag ska vi ha framföring om rökning vid graviditeter...scaaary...not! Alltså du sku ha vari me på Xtimmen....gubben har ju allvarliga problem med de nedre regionerna! Pissristor uppe, där grejen nästan hoppar ut...Å nu uppenbarar sig även fläckar! YÄK! Jag störde mej på det nåt otroligt! Kom på att han nog tagit sig en snabbis med X...Kanske Knapriga Y oxå var med, i det målmedvetna badkaret maybe....Ciao Bambino!"

Och underbara citat som detta;
"Kom in och låt dig prisas!"


Ah those were the days(:
ps. de två sångerna i detta inlägg är de första två sångerna jag hittade citerade i min kalender, den dräller av låtcitat!

one track mind-Sunday

I had plans of writing a longish catch up blog entry, but I can't seem to get anything sensible written, due to the following reason;

A whole new season of Lip Service waiting to be watched on you tube!!!!!!!

So, rather than just writing uninteresting crap about how much I've been working lately, my cold and my tiredness I will leave you with a few sweet pictures, a good song (above) and the following advice; watch Lip Service, both season 1 and 2 can be found on you tube!

This is reason one for watching Lip Service; FRANKIE! (i.e. the blond skinny chick)

Reason two is to finally find out whether Cat (the dark chick in the first picture) will chose Good Copper Sam (this pic).....

.....or Frankie. (I think you can imagine where my vote stands.....)

Ahum...yes, that would be Frankie (unfortunately Frankie, ie. Ruta Gedmintas, isn't gay in real life, which kinda gives Sam (Heather Peace) a bonus point...then again, I'm not actually the one chosing so I'll just let Cat get on with it and keep my fingers crossed....)

All I can say is that I am excited about the new series, very very excited.... so long!

The good and the bad of July

Best right now:

-The fact that Jakobsdagar are finally over! I never thought I would say it, but I am kinda happy to see my little town empty of people again. After a mad week of loads of work, too many people and too long queus everywhere it's quite nice to be able to order in a cafe or bar again without having to wait 20 minutes (and to get a seat!)
-All the time I've been able to spend with friends and family from far and near over the last few months; Soffi, Elin, Sofia, Malin & Maija - every second has been gold worth!
-how cool my bedroom is during summertime. Oh how I cursed the cold in my house during the winter season, but I have found that living in an old wooden house has it's advantages during summer- it's cool and lovely!
-Swimming! it took me until almost mid-July before I had my first swim this year (which is LATE for me, I usually have a first swim in May or so..), but since I've tried to swim every time I get to the cottage and it's like re-birth every time
-Eva Dahlgren (but that's nothing new...)
-Coral coloured nail varnish (oh yes, it's coral NOT red...)
-Cold, dry rose wine, preferably enjoyed during a cool summer night with bare feet and a cigarette (or two) close at hand - total bliss!
-Having virtually no neighbors, which means that I can go out wearing only my playsuit-nightie for a barefoot morning cigarette (especially since the "morning" cigarette is often at 1PM...), or play punk/rrriot at night when I come home if I feel like it

Worst right now:

-The fact that my throat's been sore for the last few days. I'm dreading a cold sneaking up behind my back gathering strenght, to throw itself upon me. Not looking forward to it.
-KELA. There's some serious beef between me and Kela right now, as they claim I owe them money and I claim that they should keep better track on what benefits they pay out, rather than claiming 6 months later that they've been overpaying me and want it back. How am I supposed to know how much I am entitled to? I thought it was their job to check that they pay me the right amount.
-People who constantly feel the need to point out that autumn is soon here/christmas is only so or so many months away/ the summer is now over - LET ME ENJOY SUMMER WHILST IT'S HERE GODDAMNIT!
-Stupid customers. Enough said.
-Mozzie bites
-Blood tests (no I'm not trying to sport a 'heroine chic' look, that's soooo 1995...)

Show me this picture the next time I complain about living in Jakobstad....

Sometimes I think about how lucky I am being born exactly where I am born, in this tiny little town in Finland. It doesn't happen too often, but every now and then it hits me, and especially when I see a view like the one above! I finished late yesterday and grabbed my bag and biked down to the harbour to take "my" little boat over to the cottage. I got absolutely gobsmacked when I got down to the sea, because it was so unbelievable beautiful, tiny little waves bobbing me along and a peachy pink sunset making the sea almost pink.

Had a lovely day off today at the cottage, just chilling, sunbathing, swimming, eating (A LOT!) and socializing. I am working so much this summer that I'm trying to treat every day off as a holiday, surprising how much enjoyment I get out of one day off, in comparison to this spring when I was off almost all the time and hated it. I guess you have to long for your days off to really enjoy them fully.

Anyways, off back to the mainland soon, as I've got an early start tomorrow, and what I think will be a veeeery busy shift.

Laters

Revival of Vilsevals (perhaps...)

So, the blog kinda died for quite a long time, for several reasons, but mainly because I felt I had nothing to write about and no inspiration to blog. However I've had intentions of reviving it for the last month or so, and I think I will just set the ball rolling now by giving it a go...

I think today is a good day to start re-blogging, as today is kind of a special day to me.
Today (11.07.2012) it's exactly a year since I "moved back" to Finland! I have to say I'm a sucker for anniversaries, it's something about the way they always make you contemplate over time that has passed, experiences you've had, emotions you've felt...I'd love to say that I'm a person that lives in the present, but I know that the truth is that I have a tendency to always dwell on the past, and clinging on to the past in form of diaries, photos, letters etc...

So a year eh? Seems crazy that a year has gone so fast, it's literally flown by! But thinking of it, I've done quite a few things in that year, and in many ways it's been one of the most hectic and varying years of my life. I've quit my job, moved to Finland, learned to drive a boat, helped to build the foundation to a sauna, gone to festivals, jumped into skips, finished off minibars, fallen off bikes, fallen in love, partied far too hard, met new friends, travelled in Sweden for a month, been reckless and crazy, been heartbroken, moved into my first very own place, met more new people, rekindled old friends, learned to crochet, became an aunt for the third time, gone to London, had a crazy new year trowing cabbage and meeting awesome people, suffered a messed up shoulder, suffered a messed up back, having quite a miserable winter being cold, sick and unemployed, having a much better spring, getting a summer job, starting to enjoy cottage-life again, working working working, enjoying my ladies being back for summer holidays......which kind of takes us to the here and now. 

At least I can't say it's been an uneventful year! And all in all it's been a pretty good one. Lot's of crazy ups and downs which I could have been without, but then again they have taught me new things about myself as well, so maybe they were needed too.

I can't say I'm any cleared about The Future, but right now I am trying to think that it will sort itself out some way or another. Sometimes when you stop worrying about things you find they just work out. And if they don't I guess I'll have to start worrying at some time.

Hasta luego amigas y amigos, now I'm going out to enjoy the wet grass under my feet and the sweet sensation of smoke going into my lungs.

One love

Realism när den är som bäst

Just nu skulle jag helst av allt vilja:

(eller Gud/högre väsen om du finns snälla kan du fixa....)

-ha ett jobb att gå till varje morgon, som känns motiverande och betydelsefullt och bara trist lite lite ibland (man kan ju inte ha kul VARJE dag har jag hört....), och i vilket jag känner att jag får utnyttja mina kunskaper och färdigheter till fullo. Plus gärna även lära mig nya saker

-ha vegetortillas (som nån annan har gjort och som inte inkluderar nån disk efteråt), gärna med ett gott glas rödvin till

-att alla mina goda vänner fanns på en och samma plats, och att vi kunde ha två veckors semester tillsammans och bara umgås umgås umgås tills vi förgås av umgås'ighet och måste ta en paus med drinkar med parasoll på en strand nånstans

-ha sand mellan tårna och solen bakom ögonlocken. Och vågskvalp i öronen och värme på min hud.

-ha tillräckligt mycket pengar för att inte alltid alltid behöva tänka på hur mycket allt kostar (t.o.m i mataffärer). Samt inte behöva ha hjärtklappning varje gång posten kommer (tack o lov kommer den sällan till mig) i rädsla att det ska vara räkningar

-må någorlunda stabilt. Samt på nåt mirakulöst vis få ett svar från Kosmos över hur jag ska leva för att må bra och förstå mig på mig själv. Typ en livsmanual (och orken att följa den). Inte svårare än så.

-ha en soffa. Alternativt en fåtölj. Gärna i manchester tyg. Eller nästan en hurudan som helst skulle duga, enda kravet är att den är bekväm och går att pyssla i.

-sitta på Royal Oak i Clapham North med Soffi och Mich, och diskutera de största och minsta sakerna i livet- och allt mittimellan

-att all snö på min gård smälte bort och att det plötsligt var typ 20 grader så att jag kan gå ut barfota (livet känns så mycket finare med gräs under fotsulorna)

-kunna prata finska flytande så att jag inte behövde känna mig som en lögnare varje gång i jobbsammanhang jag pressar ur mig "Finska? njoooaaa, nog pratar jag helt okej finska jo!" sådär klämkäckt hurtigt och samtidigt tänka "hur faaaen ska det här gå?" 

-ha ett par jeans som passar mig. Jag är helt nöjd med viktuppgång per se, men väldigt irriterad på att tre av mina jeans inte längre går upp längre än till låren, och att således bara ha ETT par jeans som passar mig. Speciellt eftersom de är grådaskigt svarta och urtvättade och inte ens speciellt snygga.

-att allt (verkligen ALLT) på mitt loppisbord blev sålt så att jag inte måste kånka hem nåt igen och idisslandes av avsky ställa in det nånstans i det redan överbelamrade hemmet IGEN. Har jag sagt hejdå åt saker ska de stanna borta och inte komma tillbaka som illasinnade bumeranger!

-ha en massa belgisk choklad

-att nån kom på att cigaretter inte alls är skadliga, utan tvärtom jättebra för din hälsa! Man kanske t.o.m kunde få skinande hår och starka naglar av dem, så kunde jag röka resten av livet med gott samvete och en bra kommentar att slänga tillbaka till småglinen utanför min gård som ropar "det är FAAARLIGT att röka!" åt mig (sen när behöver jag råd av andras femåringar??)

Ungefär så. Plus lite till. Det kan väl inte va så mycket att begära??

(ps. jag är faktiskt ganska nöjd med livet idag, men man kan väl drömma lite ändå....ds.)