Lustiga händelser och vardagssociologi

Jag hade just kommit in i provrummet på ett loppis, med avsikten att prova två tröjor, då en liten glasögonprydd jäntunge sticker in sitt huvud under skynket;

Ungen; HEJ, va heiter tu?
Jag (något förvånat); Jag heter Anna-Karin
Ungen; Va jör du?
Jag; Jag ska prova de här två tröjorna
Ungen; Värför tå?
Jag; För att se om de passar
Jag provar tröja nummer ett (utan att ta av min egen tröja eftersom det av förklarlig anledning känns lite underligt när en främmande unge stirrar på mig), den passar inte. Ungen stirrar stint på mig under tiden, tills jag börjar dra av mig tröjan.
Ungen; Passa ha int??
Jag; Nej den gjorde inte det
Ungen; Jaha
Ungen springer iväg skrikandes "ÄITI!" (underverket var tydligen tvåspråkigt) så att det ekar i loppiset och halarmaterialet gör gnisslandes ljud när hon rör sig snabbare än en utter.

Hela incidenten gjorde mig så road. Jag älskar impulsiviteten små barn har, och den där totala avsaknaden av förståelse för sociala koder. Vadå underligt att sticka in huvudet i ett provrum och tala med en främling? Vad skulle det vara för konstigt med det liksom? Damen i kassan (som finns precis utanför provrummen) försökte vänligt säga åt ungen att "kanske flickan vill prova i fred", men det fick liksom inget gehör hos lilltjejen. Vadå ifred? Varför skulle man vilja va i fred?

Tids nog lär vi oss (i alla fall de flesta av oss, och i alla fall till viss del) alla de tusentals sociala koder som gäller i samhället. Hur man ska bete sig. Vad man får och inte får göra. Vad man ska säga i vilket sammanhang. Hur man relaterar till människor man inte känner. Därför tycker jag att det är så uppfriskande ibland att se hur små barn beter sig, trots våra försöka att uppfostra dem efter de sociala koder som gäller i vårt samhälle och grupp. Sociologen inom mig jublar eftersom det säger att joho du, allt är socialt inlärt beteende, inte "naturligt" eller "normalt" beteende som så många gärna vill påstå. Just i det här hänseendet tycker jag att den sociala koden som säger oss att "det är inte okej att sticka in huvudet i provrummet när en okänd människa provar kläder" (förutsatt att du inte är en expedit) är ganska okej och skön, må den vara socialt inlärd. MEN det säger mig också att ANDRA beteende koder, som jag tycker mer illa om, också är just socialt inlärda beteenden, vilket i sin tur betyder att de kan bli bestridda och 'oinlärda' (i brist på ett bättre ord).

Det lustigaste är att under en av mina första sociologi lektioner någonsin sa en av mina lärare åt mig (oss); "Once you put the sociological hat on you will never be able to take it off again". Jag tyckte det lät lite lustigt (och lite pretentiöst) då, men fattade rätt snabbt hur rätt hon hade. Mina sociologi studier ställde verkligen ALLT på huvudet, och jag fick dagligen göra vad jag älskar allra mest; att ifrågasätta saker (och fick dessutom bra betyg för det!), och sen dess har jag aldrig slutat att ifrågasätta saker, människor, beteenden, samhällen och livet i största allmänhet.

Jag älskar sociologi. Amen. 

Feministisk höst - eller hur Astra räddade mig från höstapatin

Åh jag blev så himla glad idag, och fick en himla massa energi från en något oväntad källa.

Hade gjort misstaget (det var verkligen ett misstag, det bara hända liksom av farten) idag att sova 13 timmar istället för det sedvanliga och rekommenderade 8 timmar, och befann mig liksom i ett slags töcken när jag invirad i ytterkläder staplades till stan för att uträtta mina ärenden.

Ärende nummer ett involverade Kela, och efter att ha väntat i kö i ungefär 40 minuter och sen talat Kela fackspråk i ungefär 2 minuter kände jag mig om möjligt mer omtöcknad än när jag satte mig för att köa 42 minuter tidigare. Gick ut för att mötas av kallt pissregn. Underbara höst. Fick i alla fall småle åt den alltid lika slående grafittisprejningen på staketet mittimot; "FPA e överskatta". Det var nån som visste vad de pratade om när de sprejade dit det.

Gick sen (i höstkallt pissregn) till läsesalen och DÄR hittade jag källan till dagens glädje och energikick, nämligen nya numret av förnyade Astra (tidigare känt som Astra Nova)! Oj vad glad jag blev av denna underbara blandning av feminism, politik, kultur och humor. Jag kom på mig själv att avancera från inåtvända leenden till små frustningar och småskratt. Damen mittimot mig tittade något förbrytt upp från sin ÖT. Ursäkta så mycket, jag glömde att det är förbjudet att småskratta ensam på publika platser i Finland. Jag ska bättra mig.

Jag har så saknat intressanta och mångsidiga feministiska kulturella forum i (svensk)Finland! De kanske finns, men jag har i alla fall inte lyckats hitta speciellt många tidigare, så det här känns verkligen som ett välkommet inslag! Jag blev så till mig att jag bestämde mig för att bli prenumerant på stubinen, och att spara resten av tidningen (vilken jag har tänkt köpa imorgon) till nån regnig höstkväll då jag behöver en  injektion av smart feministisk insikt.

Så jag gick med mycket lättare steg hemåt och lyssnade på Hole på alldeles för hög volym tills jag gick till jobbet.

Fin feministisk höst åt eder. Och köp Astra!

(ps, jag blev så glad så att jag tyckte det var en anledning att ta itu med bloggandet igen!)

http://tidskriftenastra.wordpress.com/